Om jag kunde göra det på nytt…
En dag minns jag särskilt… Jag var på väg till en butik med Alma i barnvagnen och passerade en pojke och hans mamma som var på väg ut ur butiken. Pojken vände sig om för att se på Alma igen och frågade sedan sin mamma varför hon hade ett plåster över ögat. Mamman knuffade bara honom snabbt vidare för att få honom att gå… Med kommentaren: ”Man frågar inte sånt”.
Om jag kunde göra om det, skulle jag ha stoppat dem. Pojkens fråga var ju reell och det sista jag ville var att han skulle tro att det inte var OK att fråga. Hans nyfikenhet var berättigad.
Ett råd från en skeletterapeut
För några månader sedan tog jag mina pojkar till en skeletterapeut. Hon sa att det bästa rådet hon gav föräldrar som har barn, som ska träna med ögonplåster, var att inte skärma av dem från omvärlden när de tränade sitt dåliga öga, utan istället att ha en så naturlig relation som möjligt till det.
Det är precis så jag känner att för det! Just för att jag inte skäms över Almas ögonlapp så skulle jag mycket gärna ha velat svara på pojkens fråga. Jag vill inte att Alma ska växa upp och vara generad över ögonplåstret eller ett öga som ibland hoppar till. Det är hennes lilla finurlighet. Människor är ju inte perfekta av naturen. Det är just öppenheten som kan förhindra att det blir ett tabubelagt ämne för henne och istället ett ämne som hon trivs med och kan klargöra. Dessutom tror jag att vi genom öppenhet om vår historia kan bidra till att informera om medfödd grå starr. En förbisedd ögonsjukdom som kräver mycket mer fokus från exempelvis allmänläkare, så att barn med ögonsjukdomar kan få bästa möjliga förutsättningar för en så bra syn som möjligt på lång sikt.
Letar du efter inspiration för en enklare vardag med ögonplåster? Se sidan ’Tips och förslag för synträning’.
Följ oss på Facebook eller registrera dig för vårt nyhetsbrev om du vill hålla dig uppdaterad kring nya blogginlägg. 🙂