En hårfin balans – som tippar

Det är som alltid med spänning som vi ska på undersökning i Kennedy Center. Alma pratar muntert om ”nallen” i en av mätinstrumenten hon måste titta in i och går dit med ett positivt sinne.

 

Dagarna fram tills dess kör vi genom symbolerna från syntavlan så att vi med säkerhet vet att hon kan namnen på dem alla.

 

Alma är superredo för det som för hennes del är det mest naturliga i världen. “Vad ska vi göra nu?”, hör man upprepade gånger, varje gång man granskat henne med en lampa i ögonen, hon har tittat på en syntavla eller sett in i en apparat. Hon känner tydligt till proceduren och sätter krydda på undersökningen med sina finurliga kommentarer och korsade fingrar som plockar fram leenden.

De senaste åren har det varit ett riktigt firande att ta sig till de här undersökningarna, eftersom hon upprepade gånger har överraskat positivt när det gäller synutvecklingen. Den här gången blev det istället lite av ett bakslag. Hennes dåliga öga mättes till att ligga på 50 % … När hon skulle se på syntavlan fanns det några små fluktuationer som indikerade en synprocent på 66 %. Det såg ju riktigt bra ut… Tills nu…

 

Vi var medvetna om att det fanns en risk att träningen av det dåliga ögat kunde ske på bekostnad av det friska ögat, eftersom det finns en risk att det friska ögat inte stimuleras tillräckligt när man täcker över det med ögonplåster. Tyvärr verkar det vara så med Alma. Eftersom vi var på akutkontroll för bara 6 veckor sedan, när allt verkade bra, var vi inte riktigt förberedda på dagens resultat. Hennes friska öga, som hon bör kunna se till 100 % med, mättes till att se bara 66 %… ÖH! 🙁

 

Vi skruvar ned på ögonträningen så att Alma får mer tid att använda båda ögonen samtidigt. Vi ska på en ny undersökning om 3-4 månader för att se om förändringen av synträningen förbättrar synen i det friska ögat.

 

Hon har precis fyllt 3 år, så vi är optimistiska om att kunna stärka hennes friska öga – om det kommer att ske på bekostnad av en del av synen på det dåliga ögat får tiden utvisa.

 

Vi gick därifrån med ett nytt “recept” på nya glasögon. Och det fanns det ett behov av. Livet som glasögon på näsan av en 2-åring har varit tufft. 🙂