Kort tid efter Almas ögonoperation var vi igång med att träna hennes öga med ögonplåster. Det krävdes tillvänjning för Alma, hennes hud samt oss som föräldrar och övriga familjen.

Vi upptäckte snabbt att det var lättare att behålla ögonplåstret när vi var på tur. Då var hon upptagen med att följa med i vad vi passerade eller vad vi handlade. Hvad enten vi handlede ind, hentede børn fra børnehaven o.s.v. sugede hun det hele til sig. Kommentarerna och frågorna var många…både från vuxna och specielt från barn. De säger ju det det tänker… 🙂

Om jag kunde göra det om.

En dag minns jag speciellt… Jag var på väg in i en butik, då jag med Alma i barnvagnen passerade en pojke och hans mor, som var på väg ut ur butiken. Pojken vände sig om för att se Alma igen, och frågade sin mamma varför hon hade plåster för ögat. Mamman puffade bara lite snabbt til honom för att få honom att gå vidare….med kommentaren “Sådant frågar men inte om”.

Om jag fick möjligheten igen skulle jag stoppat dem. Pojkens fråga var ju reel och det sista jag önskade var att han skulle tro att det inte var OK att fråga. Hans nyfikenhet var berättigad.

Ett råd från en skelterapeut

För några månader sedan tog jag mina pojkar till en skelterapeut. Hon sa att det bästa råd hon gav föräldrar med barn som ska träna med ögonplåster, att inte avskärma dem från omvärlden. När de tränar deras dåliga öga bör de ha ett så naturligt förhållande till omvärlden som möjligt.

Det är precis så jag har det! Då jag inte skäms över Almas ögonplåster önskade jag gärna att besvara pojkens fråga. Jag önskar inte att Alma ska växa upp med skam över ögonplåstret eller ögat som ibland är oroligt. Det är hennes lilla finurlighed. Människor är ju i sakens natur inte perfekta. Just öppenhet kan forhindra att det bliver ett tabubelagt ämne för henne. I stället bliver det ett ämne hon mår bra med och är avklarad med. Dessutom tycker jag att vi genom öppenhet om vår historia bidrager med oplysning om Medfødd Grå Starr – En översedd ögonsjukdom som kräver mycket mera fokus hos t.ex. de praktiserande läkare, för att barn med detta kan få de bästa möjligheter att på lång sikt få det bästa uppnåeliga syn.